De siste dagane har det gått litt opp og ner med Halvard Andrè. Han skulle egentlig få begynna på ein ny cellekur igår, ein anna sort enn han har tatt før. I håp om at den kanskje kunne bidra til å stoppe utviklinga på svulsten og gjer han litt sterkare igjen, sånn at stråling kanskje kunne blitt aktuelt. Men når me kom til sjukehuset igår hadde han fått feber. Derfor ville de utsetta kuren og sjå det ann idag. Feberen roa seg igår, og han var feberfri og ganske pigg på kvelden. Men idag har han fått feber igjen, og fordi han er såpass svak og cellekur er ein hard påkjenning, har de komt fram til at han ikkje er sterk nok for fleire cellekurar..
Så på mandag blir han flytta heim til Ølen Omsorgssenter. De kan ikkje gjer meir for han på Haukeland, og nå gjelder det bare å passa på han og sjå til at han har det så bra som mulig…
Men me BER å HÅPE enda. Ingenting e umulig for Gud! Haldi leve enda, å me kan ikkje gi opp! Kjempe takknemlig for all forbønn fremdeles!!
Nå sove Emelia og Axel har begynt i fjosen. Eg ska straks ner å melka… Meir oppdatering om Haldi komme etterkvart…
Fam Carnerö jr. jr. jr. 
Dåkke e goe som e bønder i tillegg til alt ant no for tiæ…
Vi tenke – og ber for dåkke 🙂
kom akkurat fra sjukehuset no – HA va våken..eg fekk klut i ansiktet tre ganga 😉
Tänker så mycket på er, och önskar att jag kunde göra något mer än att be.
Hei Yngvild, Axel og Emelia.
Eg ber for dåke alle.
«Som dagen din er, skal din styrke vera»
Mvh Solveig
Tenke masse på dåke og ber. Hels gjerne te Halvard, og heile familien, at me er månge som ber!
Öystein
Kram från oss båda till er alla tre.
Vi tenker på dere….
Såg først i forrige uka at broren din e syk, Yngvild, og har fulgt med på oppdateringene itte det… Det va trist å hørra! Eg e med i bønn for han, og for dokk alle!
Johanne (Fjellhaug)
Älskade Yngvild! Jag har inte fattat att man kan skriva här, men Sigrid lärde mej. Hon och många häromkring är med och ber.
Det är så gott att du har de fina bilderna på Halvard André och dessutom lilla Emelia med. Jag tänker på hur härligt det är med ett sånt litet barn mitt i det svåra ni har. Emelia är bara som hon är, tar inte hänsyn, «talar» inte tystare och lägger huvet på sned, kräver den vanliga servicen och är bara som vanligt. Jag tror att detta kan vara till glädje och för er alla. Så extra roligt att Emelia kunde få vara uppe i sängen hos sin älskade onkel. Jag har varit så rörd över deras så självklara gemenskap, det vi såg av när vi var hos er i Juni.
Jag ber särskilt för dej och familjen – det är ni som har det svårast kanske? Hoppas det är som jag tolkat det, att H-A inte lider av smärta. Hur svårt han ändå har det kan jag förstås inte alls sätta mej in i.
Jag skulle vilja be dej att ge honom en lång och innerlig kram från mej. Vet inte varför men jag hade fått en sån extra kärlek till honom.
Jag tror nog inte att vi reser upp nu, även om jag sagt att jag vill det för att få träffa honom. Det är väldigt gott att få följa dina inlägg här i bloggen och särskilt när det är en bild på Halvard André.
Ni alla är i våra tankar mest hela dagen. KRAAAAAAAM!